Förr var det kvalitet som gällde. Man skulle vara nogrann och man sålde produkter som höll länge. Sen slog konsumtionssamhället till och nu började man tillverka produkter som gick sönder fortare så att folk skulle slänga och köpa nytt.

På samma sätt gäller snabbhet och löpandebandprincipen inom vården. Det kvittar om diagnosen blir rätt eller fel och om man skadar folk eller inte. Vårdpersonalen far fram i 250 kilometer i timmen och den som är sjuk står vid vägkanten med trasig bil och ska på 1-2 sekunder förklara sina symtom. Hur troligt är det att den med neurologiska symtom klarar det? Det är skit samma hur det går med patienten, lönen far in på kontot till läkaren ändå!